onsdag 21 maj 2014

en stämma av glas

hon går i manchesterbyxor
lite för korta
med blomsterbårder längst ner på byxbenen


på fötterna träskor
som klapprar mot asfalten
slår i fotknölarna så att sårskorpan brister


vårvinden smeker kinderna
koltrasten sjunger
dagsljuset kryper undan långsamt


hon går mellan betonghusen
ensam
men med huvudet fullt


en gång ska hon resa sig
bli lång
men med en stämma av glas




måndag 19 maj 2014

Vardagens lugna vatten


Simmar i stilla kyla och hudens yttersta vaknar. Det är söndag morgon och mitten av september. Inget kan få henne att tveka. Morgonens ljus har strilat in genom fönster. Stenen i solen blir varm, vassen står stilla och vattnets spegel bryts av kroppen som klyver vattenmolekylerna i simtaget rakt ut från viken, rakt ut i Östersjön. En annan form av möte mellan vatten och hud.
Vänder och simmar in mot stranden när andetagen blir kortare och snabbare.
Vinden är i vardande, en lätt krusning på ytan och björken intill viftar med sina nedersta grenar.
Stilla vatten, lugna djup och rörelsen ut och in skapar förändring.
Hon är inte densamma. Efter och före är två olika epoker.

Djup öppnar sig.

onsdag 14 maj 2014

Ode till Berget



Du tränger fram ur marken som om din hud skalats av
blottar din gråa yta fårad av flytande is för länge sedan.


Mina fingrar söker dina håligheter när handen tar stöd
för att kunna häva min kropp upp för din kant.
När nästippen når över kanten känner jag din mustiga doft
blandas med solens värme och ögonen stirrar rakt in i det gråa.


Vinden tar tag i mitt hår men du står modigt kvar
orubblig, evig och uråldrig.


Jag läser din karta; den gröna lavan är öar, den gråa de stora haven och
den mörkbruna är urbergen placerade som stabila centrum på ditt jordklot.
Bortanför dig finns rymden av grässtrån och andra planeter
med stam och rötter  fast förankrad i din galax.


Med mina händer  mot dig blir kartan en bönematta
att vila på medan fåglar och syrsor spelar sitt stycke.


Din fasthet ger trygghet, en myra hittar snabbt när den springer över ditt hav.
Vinden flyttar dig inte, åskan slår inte sönder dig.
Du är evig och lämnar märken i mina knän när jag ramlar
mitt blod förenas inte med dig men spår av din karta blir smuts i såret.


Mellan dig och träden leker vinden, du tar emot färgsprakande löv,
ömt lagrar du dem till dess att en kraftigare storm för dem bort.
Så kommer snön och du får ditt täcke.


När solen lyser på dig, bildas inga skuggor
den skrovliga ytan blir värme som tränger upp.
Vi möts i vila; du låter hela min kropp andas ut
mot det hårda skickar du tillbaka andetagen.


Med örat intill dig hör jag minnen av hästhovar som slår mot stenen
ryttaren med sin häst stannar upp, ser ut över landskapet.


Din tystnad lugnar och en fluga stannar upp för att vila.
Kroppens tyngd mot dig ger närhet och jag minns min barndoms landskap.


tisdag 13 maj 2014

Lägger ögonen tillrätta


Ser inåt och kikar ut 
tänker att på insidan finns en bild

som jag skapar och på utsidan
skapas jag,

i mötet med den andre,
i blicken från någon annan

där vilar
tillblivelsen

ett svek och världen rasar
med dig bygger jag en ny

Här är ensamt


Här är ensamt, för ensamt för att höras
Här är ensamt, för ensamt för att tystas

Jag skulle kunna ha makt över mig själv
om det svarta hade varit svart och det vita vitt
men livet har fler nyanser än så
ingen med makt tycks förstå
att vi människor slåss om något som inte finns
glömmer att vårt är ansvaret
för våra handlingar i praktiken
skyller på varandra mitt i vardagspaniken

Här är ensamt, för ensamt för att höras
Här är ensamt, för ensamt för att tystas

Jag skulle gärna känna din hud mot min
om vi lägger ner vapnen och sluter fred
men kriget är mer komplicerat än så
de med makt låter oss förstå
att paragrafer måste följas i detalj
så motiverar makten sin batalj
Människor offrar sina liv i en sak
springer förbi varandra under samma tak

Här är ensamt, för ensamt för att höras
Här är ensamt, för ensamt för att tystas

Jag skulle gärna gunga med dig
och lyssna på politiska tal
vi kunde diskutera allt det här
för du vet jag håller dig så kär
då kanske det svarta blir vitt och det vita svart
låt oss mötas och granska alla färger
krypa under ytan och se djupet
och tillsammans bära ovissheten om slutet

Här är ensamt, för ensamt för att höras
Här är ensamt, för ensamt för att tystas

onsdag 7 maj 2014

3 platser kvar på skrivarkursen "Ett skrivande rum" 17-19 juni!


Ett skrivande rum är en skrivarkurs för dig som vill komma vidare med ditt skrivande och ge dig själv mer tid och rum för att skriva. Under tre dagar arbetar vi med olika skrivövningar tillsammans för att utvecklas och inspireras. Vi gör också övningar för att bygga upp det skrivande rummet; din inre plats dit du går för att finna orden och ge dig själv tid att skriva.
Kursen pågår i tre dagar; tisdag 17 juni till torsdag 19 juni mellan klockan 9.00 och 15.00.
Vi håller till hos Rummet - för uttryckande konst i Solidaritetshuset på Södermalm på Tegelviksgatan 40, 2 tr. Buss 2 eller 55, hållplats Barnängen.
Kursledare är Alva Uddenberg som är skrivpedagog och lärare på korta såväl som långa skrivarkurser sedan 2001.
Kursen kostar 1500 kronor, material och fika ingår.
Anmäl dig genom att skicka ett mail där du uppger namn, adress, e-post samt telefonnummer. Skicka ditt mail till alva.uddenberg@gmail.com  
Välkommen med din anmälan senast 16 maj 2014!