torsdag 19 oktober 2017

Ett skrivande rum - distanskurs våren 2018

Skriver du och vill utforska din skrivprocess och utveckla ditt skrivande?


Kursen Ett skrivande rum, är på distans, och jag har utvecklat den för att du som skriver just ska ha möjlighet att både skapa tid och rum för ditt skrivande.
Kursen är 40% av heltid och en dag i månaden ses vi på Sundbybergs folkhögskola. På träffarna samtalar vi om text, gör gemensamma skrivövningar och diskuterar litteratur. Mellan träffarna har vi skrivövningar på nätet.
Jag vill med kursen skapa ett skrivande rum där du har möjlighet att både inspireras och utvecklas i ditt skrivande.

Läs mer om kursen på Sundbybergs folkhögskolas hemsida:

Ansök senast 20 november 2017!
Välkommen!







Skärningspunkt blev Stjärningspunkt

I tisdags besökte jag Fotografiska och utställningen Being There, med bilder av journalisten och fotografen Paul Hansen. Bilderna gick rakt in i hjärtat, sårbarhet och kamp för liv blev det som bilderna väckte hos mig. Men också närheten mellan oss människor, och hur vi kan komma nära varandra via fotografiet. Bilderna i utställningen var berättelser, "små berättelser i berättelsen". Mörkret i människan var scenen för berättelserna, men hoppet var på olika sätt drivkraften i bildberättelserna. Det var mycket att ta in. En del kändes onämnbart och orden blekande. En stund satte jag mig mitt emot ett foto av ett barn, våra blickar möttes och jag skrev en dikt. Det blev angeläget att finna ord, att finna en plats i mig för att bära vidare det som behöver benämnas.

Paul Hansen skriver "Kameran är bara ett verktyg. Fotografi handlar i själva verket om närvaro, respekt och intimitet. Och att som berättare våga vara sårbar". Jag tänker att pennan och ordet, dikten och berättelsen, också handlar om det - jag gör ett försök, här är dikten:

Stjärningspunkt
Vardag, din verklighet, den ligger inte nära min,
är det första jag tänker på
med den blick du ger mig som betraktare.

Ditt liv vandras på grus i tunna tygskor.
Din klädnad skiljer sig från min.
Armbanden, ringar i plast, liknar de jag hade som barn.

En beröringspunkt.
Skärningspunkt.
Stjärningspunkt.

Korsvägen; du kommer från ett håll och jag från ett helt annat.
Dina ögon, som ser rakt in i kameran, blicken som fångas.
Leendet som ligger i blicken, i kindernas form och på läpparna.

Din ålder syns inte, du är ett barn.
Istället fastnar jag för nyfikenheten och hoppet som du ger till mig.
Förtjänar jag det.

Önskar att du får känna hoppet hela ditt liv;
att du om nittio år sitter på en veranda och ser dina barnbarn leka
hör dem sjunga och skratta.

Där sitter du,
blundar en stund
glimtar av glädje och sorg
strömmar genom dig.

Du öppnar ögonen för att ta in
omfamningen som barnbarnen ger varandra.
Intill dig sitter din dotter,
rörelsen hos dig;

Du sträcker ut din hand,
hon tar den, håller i
långsamt släpper du taget
låter allt falla
mot något annat.

Barnens omfamning har upphört
snabba fötter springer mot dig,
du är någon annanstans.

Jag känner din blick i mig
ett fönster mot liv och rörelse
plockar upp ditt leende
vill skicka det vidare till nästa
och nästa och nästa